Slå mig vart du vill, men inte i magen

Den troligtvis värsta dagen på Hjälmared har äntligen börjat lida mot sitt slut. Efter nästan 24 timmars sömn börjar magontet släppa och det är det enda braiga som har hänt idag, annars har jag sovit och tyckt allmänt synd om mig själv.

Eller vänta, några till braiga saker har väl också hänt. Jag fick ännu en gång bekräftelse på att det är jag som har rätt av mig och Soffis och jag fick äntligen prata med Tove och Cilla och äntligen höra deras underbara skratt!


om en vecka åker vi hem, ska bli tråkigt men också grymt skönt. Måste packa och städa denna veckan. Kan väl gå!