Äntligen

Just nu är jag sådär fruktansvärt förväntansfull och i extas inför vad som komma skall. Helgen har spenderats på Rönnskär med min älskling och hans familj. Där även midsommar skall firas på fredag :)

Vet inte riktigt om jag ska erkänna detta, men jag lyssnar på goa dansband och pirrar i magen för att jag inser att Öland är nära nu. Om 9 dagar tar jag semester och då åker vi mot denna ö också. Det kommer bli en hel vecka av dans och mys. Efter det är jag ledig fem underbara dagar till. Så fantastiskt med din absolut första betalda semester. Det kallas LYX.

Sedan kommer PDOL som nog kommer bli ganska grymt. Iza och Zandra kommer också upp till detta spektakel.
I augusti kommer Sannex till Skellefteå och vi ska även åka till Stockholm och hälsa på Cilla.
I september börjar jag förhoppningsvis skolan.

Mitt liv är BRA! Äntligen!

Han går aldrig förbi dig!

Såhär lite mer än ett år sedan den 27 maj 2011 får jag en extrem längtan efter alla underbart vackra människor som jag fick dela ett helt fantastiskt år mer på Hjälmared. Att lyssna på musik som jag idag skulle kunna sätta under namnet Hjälmareds-musik gör mig alldeles, alldeles varm inombords. Det får mig att tänka på alla fantastiska skratt, varma kramar, fina danser och bra samtal som jag fick förmånen att vara med om. Men framförallt tänker jag på de varma människorna som jag ständigt påminns om.

Jag är lycklig för de människorna som jag faktiskt får träffa då ibland, de som bor i norrland vissa delar av året, de som jag väljer att åka ner och träffa eller de som väljer att åka hit upp för att träffa mig. Jag blir alldeles lycklig för att Facebook finns, för att telefoner finns och för att brev finns. Jag blir alldeles lycklig för att bilder finns och för att musik finns - som får mig att uppleva det igen och igen och igen.
Underbara år, du var för bra för att vara sant!

Om du inte lyfter och bär mig - Var tager jag vingar ifrån?