onsdag 28 september 2011

Alltså arbetsförmedlingen

Jag börjar tappa hoppet om denna så kallade arbetsförmedling. Det är väl förtusan ingen arbetsförmedling om de säger och lovar att göra saker och sen blir ingenting gjort?
Det värsta är att jag klarar mig hundra gånger bättre utan dem..

Vad jag menar är att jag fått sjukt många arbetsintervjuer den senaste tiden och INGEN är på grund av att dom hjälpt mig i någon stituation.
Det värsta är att jag skulle ha fått en så kallad jobbcoach för tre veckor sedan och jag har fortfarande inte fått någon. Nä, det är dåligt, FÖR dåligt!

Jag har tappat hoppet!

tisdag 27 september 2011

Alla dessa frågetecken

Också visade det sig att det inte var den bästa dagen att börja om på nytt igen.

Eller så kanske det var det? Har ju nämligen fått en arbetsintervju i Alingsås. Kanske bäst för alla om jag flyttade så långt från denna stad som möjligt? Det vore egentligen det enklaste om jag gjorde så, men frågan är ju om det är det bästa att göra så? Ska livet verkligen vara enkelt, eller ska man kämpa för att få det som man vill ha det? Och då är ju den stora frågan hur jag vill ha det? Det är sjukt många frågetecken som borde behöva rätas ut.
Jag känner mig stressad, sjukt stressad. En sak skulle kunna göra att stressen la sig lite, en enda liten sak. Tänk om den ordnade sig, så skulle allt annat också göra det.
Idag kan vara den bästa dagen att börja om på nytt

måndag 26 september 2011

Det lilla hjärtat, det pulserar än

jag sitter på ett tåg
i en ödslig vagn
och det luktar lite dig om mig


För ett år sedan ungefär skrev jag detta och jag kommer så väl ihåg ögonblicket då jag skrev det. Jag hade precis kommit hem till Hjälmared igen efter en hemresehelg i Piteå, minnena från sommaren gjorde sig påmind i varenda steg jag tog hemma och den sista kvällen för sommaren var fantastisk. Så kom den sista kvällen för helgen, söndagen den 19 september. Minst lika underbar och fin som den sista kvällen innan flytten. Varm gick jag och la mig, lite ledsen över att behöva åka ifrån allt. Lite glad över att komma tillbaka till Hjälmared.

Och än idag blir jag lika varm och glad av dessa ögonblick och saker påminner mig fortfarande om kvällarna som var så underbara. Och någonting säger mig att det kommer bli minst lika bra framöver! Jag hoppas att detta stämmer!

söndag 25 september 2011

Utan dina andetag

Var ett tag sen jag skrev något vettigt här, inte heller idag blir det något vettigt...eller?

Det händer både lite och mycket i mitt liv just nu. För det mesta på dagarna tränar jag, lagar middag, städar, tränar igen, söker lite jobb, saknar och T Ä N K E R!
Om en vecka har vi seriepremiär med handbollen, kommer bli grymt nice att börja spela match igen. Derby mot Strömnäs, var ett tag sen jag spelade ett derby om man säger så.

På torsdag har jag den stora turen att få åka till Alingsås för att vara med på kamratmöte och hänga på underbara Hjälmared. Kan det bli mer fantastiskt?
Men innan det ska jag imorgon göra egna köttbullar och träna. På tisdag träna, ringa massa jobbiga samtal, laga middag i form av något fiskaktigt och sedan träna igen. På onsdag packa ner lite kläder och sedan träna. För att också hinna kolla på underbara Bonde Söker Fru!

Utöver detta så söker jag flertalet jobb varje dag!

fredag 23 september 2011

Live your dream!

Jag kommer åka på kamratmötet OCH hinner spela match på söndagen!

Äntligen något i mitt liv som går bra...

tisdag 20 september 2011

att vilja

Det finns så mycket jag vill.
Men mest av allt skulle jag nog vilja dansa mer än vad jag gör nu.
Och lära känna mer vänner i Piteå!

Sen en till sak, men den får än så länge vara hemlig!

lördag 17 september 2011

:)

Nasse till Nalle Puh: Hur stavar man till kärlek?
Nalle Puh svarar: Man stavar inte... man känner den

fredag 16 september 2011

Lever av minnen från lyckliga dagar

Idag vaknade jag med inställningen att jag är motiverad till livet, det kommer bli en fantastisk dag, en underbar helg och solen skiner. Ska försöka hålla den inställningen hela dagen, tror faktiskt att det kan funka, idag känner jag mig taggad på livet.

Dessutom har jag underbara människor runt mig i alla delar av landet och olika delar av världen. Jag är tacksam och otroligt glad för alla de underbara minnen jag har från alla lyckliga dagar på hjälmared, alla underbara sommrar jag haft, allt fint jag gjort med handbollen. Ja, jag har så sjukt många minnen från lyckliga dagar.

Så idag gott folk, är jag motiverad och tacksam för livet. Allt litet som finns, alla fina människor, helgen som är kommen, handbollen som jag får spela, alla som jag får krama och solen som får skina.
Jag är tacksam!

söndag 11 september 2011

Stackars han som aldrig gråter - fast han släpar på ett höghus

Nu är det dags att skriva något i positiv bemärkelse på denna blogg, det har ju inte riktigt varit överflöd av det på senaste tiden. Men jag har haft den bästa helgen på mycket länge och det är jag fantastiskt glad över. Förra veckan var ju inget att hänga i julgranen så att säga. Det var längesen jag kände mig så knockad av situationen som jag gjorde då. Jag är tacksam och glad över att den är över!

Fredagen började som resten av veckan i panik, varför finns det inget att göra!! Men jag tog tag i livet, klev upp och köpte en tröja på stan. Kändes bra i mig, mindre bra i börsen.
Tränade två timmar innan middagen, käkade middag och tränade igen. Fick panik och ringde Per. Så fantastiskt att han var hemma, jag och mor åkte dit. Där pratade vi länge och åt gott fika. Så fint och så bra!

Lördagen började med träning, fantastiskt. Sen cyklade jag till ICA för att fixa till mor, städade.
Sen hade jag så tur att jag blev bjuden på middag av fina Elin i Hortlax. Det var sjukt god mat hon bjöd på, trevliga samtal och många skratt. Vidare till Josse där det bjöds på massa gott, fina samtal, skratt och rätt så mycket allvar. Jag höll även ett marsvin för första gången!

Dagen idag började med ett besök i kyrkan, som övergick i släktträtt i Hemmings. Mycket trevligt. Är ju inte varje dag som man träffar släkten. Men idag gjordes det och det blev prat om de allra konstigaste saker. Det var trevligt och mycket varmt ute. Slutade med att soffan sprack och några skratt kom där.
Sen skulle det tas kort på kusiner och tremänningar, hahaha!
Ikväll har jag haft det grymt bra, sprungit intervaller, pratat i telefon och blivit alldeles varm, legat i soffan och läst en tidning, kollat på sportspegeln, IDOL och lagat pizza. Snart ska jag ta och sova, det är en kort dag imorgon med träning 16.30. Dessutom fyller mammsen år!
Ska ringa några samtal och springa, det är min dag innan handbollsträningen.

Jag känner att jag klättrar uppåt, det känns grymt!

torsdag 8 september 2011

Omotiverad

Jag gjorde det!!
Jag tog mig upp ur sängen även denna dagen, trots att det tog till fyra för att kunna göra det. Jag tror inte att det går bli mindre motiverad till att leva livet än vad jag är just nu, det finns liksom inget.
Jag skulle så gärna vilja att allt löste sig, jag vet inte hur eller när eller vad, som ska kunna lösa detta. Men på nåt sätt så borde ju livet kunna gå att lösa. Men just nu känns det ganska hopplöst!

Nu ska jag försöka bli motiverad till att leva denna kvällen, jag börjar med att ta mig en dusch och sen får vi se. Kanske lagar nån god middag till min mor!

måndag 5 september 2011

Making A Memory

Livet förändras och det är väl kanske tur det. Eller?

För ungefär ett år se ville jag inget hellre än att stanna tiden och leva lyckligt i alla mina dagar. Jag hoppades att den tiden aldrig skulle ta slut, men mest hoppades jag att det inte var någon dröm. Så här i efterhand så inser jag nu att det inte var någon dröm, men för stunden kan jag endast drömma om denna underbara tid. Skulle helst se att allt ordnade sig bara man knäppte med fingrarna, vilket endast kan vara en dröm, för vad skulle kunna ordna sig genom ett fingerknäpp?

Ingen har egentligen påstått att livet är enkelt, men på nåt sätt har jag ändå innan sommaren sett livet som just enkelt. Jag hade mina planer, visste precis vad jag ville och visste precis vad jag skulle göra.
Nu känns framtiden mycket mer skrämmande. Och det värsta av allt är att jag egentligen inte vet vad jag vill göra. Vad som känns rätt eller vad som ÄR rätt.
De problem som förra året kändes större än störts må jag säga idag är OERHÖRT små.

Det känns faktiskt inte så fruktansvärt som jag trodde att det skulle göra om jag skulle bo kvar i Piteå, jag har ruskigt mycket fint här och det är det som känns så fruktansvärt skönt. Men bara grejen att bo hemma känns ju inte sådär jättebra!

Jag hoppas att allt ordnar sig med tiden!