Livet förändras och det är väl kanske tur det. Eller?
För ungefär ett år se ville jag inget hellre än att stanna tiden och leva lyckligt i alla mina dagar. Jag hoppades att den tiden aldrig skulle ta slut, men mest hoppades jag att det inte var någon dröm. Så här i efterhand så inser jag nu att det inte var någon dröm, men för stunden kan jag endast drömma om denna underbara tid. Skulle helst se att allt ordnade sig bara man knäppte med fingrarna, vilket endast kan vara en dröm, för vad skulle kunna ordna sig genom ett fingerknäpp?
Ingen har egentligen påstått att livet är enkelt, men på nåt sätt har jag ändå innan sommaren sett livet som just enkelt. Jag hade mina planer, visste precis vad jag ville och visste precis vad jag skulle göra.
Nu känns framtiden mycket mer skrämmande. Och det värsta av allt är att jag egentligen inte vet vad jag vill göra. Vad som känns rätt eller vad som ÄR rätt.
De problem som förra året kändes större än störts må jag säga idag är OERHÖRT små.
Det känns faktiskt inte så fruktansvärt som jag trodde att det skulle göra om jag skulle bo kvar i Piteå, jag har ruskigt mycket fint här och det är det som känns så fruktansvärt skönt. Men bara grejen att bo hemma känns ju inte sådär jättebra!
Jag hoppas att allt ordnar sig med tiden!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar