Kanske borde jag...

Kanske borde jag skriva något här om hur jag stressar igenom livet. Hur det inte blev som jag trodde att det skulle bli.
Kanske borde jag skriva här om hur arg jag är på CSN och mig själv. Hur mycket jag önskade att jag kunde plugga och jobba samtidigt.
Kanske borde jag skriva här och berätta hur allting med boende till slut löser sig. Om hur bra det kommer bli i Umeå och hur mycket jag längtar.

Kanske borde jag strunta i att tänka på dessa saker, för de kommer med tiden. Och de borde lösa sig.
Kanske borde jag bara inse att detta har varit en fantastiskt bra dag, trots min försovning imorse.
Kanske borde jag gå och sova och hoppas på att dagen imorgon blir lika bra som denna. Då jag kommer inse att det bara är två dagar kvar på jobbet.

Jag gör så och bestämmer att dagen blir lika bra imorgon!