Livet som student må jag säga är ett stressigt liv. I söndags skjutsade min älskadeälskade Tobias mig hit till Umeå och käraste Isabell tog emot mig på bästa sätt. Kaffe och bullar, fantastiskt!
Igår började skolan och jag kände mig ungefär ensammas på jorden, sådär fantastiskt liten och visste inte vart jag var. Inte ens lunch vågade jag på mig att käka, så hemskt. Med ingen lunch i magen och ett fruktansvärt humör kom jag efter en lååång skoldag i alla fall hem igår och Isa bjöd på middag. Det gjorde verkligen dagen för mig, lite mat och jag insåg att jag faktiskt var sjukt hungring ändå.
Nollning stod sedan på schemat. Leka lekar och det var roligt. Klassen verkar ändå helk ok, själv känner jag mig sämst i världen. Alla är ju så himlans bra. Och tänk att det kan gå tre andra pitebor i klassen som jag aldrig tidigare sett, helt otroligt. Eller en vet jag, handbollsspelare...
Vaknade tidigt idag för att hinna med lite saker, pluggade, sprang, käkade och gjorde kvällens middag. Allt detta innan klockan ett, då det var dags för föreläsning. En mycket intressant sådan faktiskt.
Ikväll har nog varit den bästa kvällen, gjorde käk åt en utsvulten Isa och bakade kaka med Jennie. Bara hänga och vara. Det är vi nog bäst på. Och dansa också förståss.
Annars har vi en föreläsning imorgon och sedan ska jag hem för att plugga, springa och packa. Efter det är det så dags igen för nollning, brännboll och sådant roligt står på schemat. Klockan ett börjar jag på torsdag. Så då är det plugg och träning som gäller på dagen.
Jag försöker komma på om det är detta jag vill. Försöker få mig att trivas i Umeå. Försöker få mig några mer vänner, än de fantastiska jag faktiskt har. Det är svårt. Men jag kämpar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar