Jag kan äntligen skilja på

En hel helg har gått och den har varit så fantastisk bra. Hela helgen har gått i handbollens underbara tecken - jag har bara njutit fullt ut.
Tänk att man kan bli så lycklig av att få spela handboll med det lag man blivit uppfostrad i, ja det är fantastiskt. Tänk så underbart det är att kunna kasta ut bollen till en svartklädd spelare istället för en blå Alingsåsare!

Och hur gick det då egentligen för oss - efter sådär 2 träningar i hall?

Ja, man skulle kunna tro att det gick helt åt pipan. Men saken är den att det gick helt suveränt för laget och faktiskt riktigt bra för mig också. Känns bra att vara tillbaka.
Och Boden Handboll, som spelar i Allsvenskan, spelade vi lika mot. Vilket är sjukt bra. Sedan vann vi alla andra och även finalen idag.
Var längesen jag deltog i någon cup och därför känns det fint att ha ännu ett guld att lägga till samlingen.
Det var även så längesen att jag hade glömt hur ONT man har i kroppen söndag på kvällen. Så fruktansvärt. Finns nog inte en enda kroppsdel som inte är mör just nu.

Jag kommer att tänka på mitt och Linas löppass efter hennes Göteborgsvarv.
Imorgon kommer jag vara som du var då Lina - om jag får för mig att träna det vill säga :)

Idag kan jag i alla fall skilja på en sak...
Jag vill spela handboll med Lillpite, det är få gånger jag är så glad och lycklig som när jag får kasta lite klisterboll i dessa underbara vänners sällskap. Jag älskar det!