Hjälmared - du, nu och för alltid!

Nu är det över och ett år gick fort. Jag kan nog inte komma ihåg sist jag grät så här mycket, kan det ha varit på Hannas begravning tror jag?
Jag är nog inte gjord för att klara av farväl, men det måste också göras.

Lina sa i sitt tal idag att sorgen är bevis på att året har vart roligt och så får man väl ta och tänka också.
Jag har aldrig haft det så bra som jag har haft det detta året. Jag är så evigt tacksam för allt som varit och fortfarande är.
Det är dags att bygga på det som blivit och göra det ännu bättre.
Alla fina vänner, de är fantastiska och jag saknar allt redan.

En längre utvärdering av året kommer när jag kommer hem, jag är trött nu och ska leva lite liv innan jag besöker Piteå på tisdag.

283 dagar och de har varit fulla av oändlig lycka!
Säg inte hejdå - säg; vi ses snart igen!