I en veckas tid har jag nu varit hemma och egentligen inte haft någon speciell längtan efter Hjälmared. Jag har liksom accepterat situationen, eller så har jag bara inte insett att det är slut och inte bara ett lov.
Men så idag kom den, saknaden som är svår att ta sig igenom. Saknaden efter alla de underbara vännerna som jag har träffat på detta fantastiska ställe. Saknaden efter allt som vi brukade göra och saknaden över att bara gå ut så hittar man någon som man känner samhörighet med. Det är så välsignat att ha det så, det är bättre än man någonsin kan förstå.
Personen som framkallade saknaden efter allt detta fantastiska är en av mina bästa vänner Lina Sandström. Henne träffade jag för första gången när hon ville byta från IDOL till Bibel och gjorde detta. Det är få personer som påverkar en som hon gör, hon är helt enkelt fantastisk, min fina Lina!
Hon skickade i kväll ett sms till mig med en bild på henne och en inspelning. Om jag blundade så var det som att vara tillbaka på Hjälmared igen. Jag fällde några droppar nerför min kind och insåg hur lyckligt lottad jag är.
Innan jag somnar ska jag lyssna på det igen.
Åh! Elina!! Min fantastiska vän! Vad jag saknar dig! Du har verkligen en stor plats i mitt hjärta ska du veta. Önskar så jag kunde få en redig rejäl Elina-kram nu när jag ska gå till sängs. Verkligen. Jag ska låtsas det. Det som är bra är att nu är det en dag närmre tills vi träffas iallafall. :) Längtar så. Puss och kram! <3
SvaraRadera