Tankar om livet

Smekmånaden på detta ställe är över, för mig märks det väldigt mycket speciellt idag. Det är fredag och jag känner mig faktiskt lite deppad idag. Saknar mitt hem lite, mina vänner och mitt kära Piteå speciellt idag. Drömde om det i natt och fick SMS av kära underbara fina Josse nyss som jag inte pratat med på länge.

Egentligen hatar jag att tänka, idag är det dock en sådan dag då jag tänker liiite för mycket för att det ska vara nyttigt. Men visst är det så att man får ha sådana dagar också?!
Jag har kommit till ett sådant dåligt stadie då jag börjar fundera över vart jag egentligen passar in på detta ställe. Vart folk vill att jag ska vara. Hur folk vill att jag ska vara. OM de vill att jag ska vara.
Varför blir det så att jag aldrig hänger med, att jag hellre går åt sidan. Varför blir det så att handbollen ska bli lidande av allt detta, av alla dessa funderingar - enbart för att jag är rädd för att missa saker. Saker som jag vet att jag också vill hänga med på.
Kort och gott, har jag tolkat min inpassning fel, eller passar jag helt enkelt in på den platsen jag just tagit.

Jag tror inte att ni där hemma ska oroa er för att jag kommit i någon slags kris eller nåt sånt, jag funderar nog bara lite för mycket. Ska försöka sluta med det.
Ta mig inte heller på fel sätt, jag trivs så otroligt mycket med livet här. Jag hade liksom inte kunnat hamna på nåt bättre ställe. Men ibland saknar man sina vänner och sin trygghet där hemma, ibland funderara man bara för mycket över vem man egentligen ska vara och hur mycket människor gillar en.
Jag kanske bara är rädd, för som Hanna sa idag; Man måste VÅGA!

Jag mår bra, livet leker och jag tänker lite för mycket.
Alla ni där hemma, i skåne, london, Örebro och Göteborg, jag saknar er och ni vet vem ni är.